Swanseas Garry Monk fick sparken

Mellan 2004 och 2014 var Garry Monk Swansea trogen som mittback och ifjol gjorde han succé som manager. Ett tecken på Swanseas långsiktighet som länkats från Roberto Martinez via Brendan Rodgers och var något så många sneglade på samt beundrade. Monk skulle föra arvet vidare och länge skulle han leva och frodas i en miljö han kunde utan och innan i en klubb som vågade vara långsiktiga i en fotbollsvärld där längre perspektiv inte är en bristvara, utan en obefintlighet.

Fort utför

Därför var det väl få som var förvånade över en stabil och trygg inledning på säsongen, men 0-3 hemma mot Leicester i helgen blev droppen för ett Swansea som sedan segern mot Manchester United den 30 augusti endast orkat med en vinst och det mot det under oktober så svaga Aston Villa. Femtonde plats i ligan och ett sjunkande skepp fick till slut ledningen att ”motvilligt” bryta samarbetet med Garry Monk. Efter segern mot Manchester United var Monk en hyllad tränare i en klubb, vars metod, stämning och trygghet byggts på under decennier. Sägs det, för det krävdes nämligen bara drygt två månader för att rasera allt. Nu kanske det är att ta i och kanske är detta också en del i det långsiktiga arbetet, det vill säga att bryta en tillfällig nedgång. Styrelsen tar sitt ansvar för att komma upp på spåret igen, men frågan är om att sparka en manager är rätt metod, särskilt en med så starka rötter i klubben som just Monk?

Nu fick ju även Michael Laudrup gå tidigare, men han är också en karaktär som sällan stannar länge i en klubb, för oavsett om det går bra eller dåligt, så hittar han något som inte stämmer, vilket leder till att han lämnar. Men Monk kanske borde fått mer tid? Tid att vända hans första stora motgång som manager, förutsatt att han inte helt tappat omklädningsrummet eller något annat ligger bakom. I en långsiktig satsning måste det finnas plats för dåliga tider och motgångar, kanske till och med hela säsonger av motgång. Otaliga är ju de managers som i början eller under den så svåra andra säsongen efter en succésäsong ändå lyckas vända och bygga bättre framöver.

Ont i hjärtat

Det långsiktiga Swansea kanske inte är så långsiktigt eller så tryggt i sin modell? Ifjol var en rekordsäsong för klubben och Monk med en åttonde plats och poängrekord. Nu är den fortfarande relativt orutinerade managern inne i ett andrasäsongsyndrom som dock bara pågått i dryga två månader och det var bara drygt ett år sedan Swansea var i toppen av Premier League och Garry Monk blev utsedd till månadens manager. Från klubbens sida meddelas att det är med ont i hjärtat man tagit beslutet, men att det också handlar om de dåliga resultaten på sistone. Man hänvisar till Monks fantastiska arbete under hans tjugotvå månader som manager och minns hur fantastiskt allting var under förra säsongen, men samtidigt att något måste göras nu. Begrepp som långsiktighet inom klubbar som Swansea, där stabilitet är nödvändigt för att kunna hävda sig och överträffa lag med betydligt större resurser, tycker jag får sig en rejäl törn om det enbart är dåliga resultat under drygt två månader en andra säsong som de flesta vet kan vara oerhört svår för en manager och ett lag som haft ett magiskt ”smekår”.

Det ska dock bli intressant att se vilka alternativ till Garry Monk som står till buds för Swanseas del och om de har förmågan att leverera bättre. Nya poängrekord i ligan krävs och inte alltför långa formsvackor. Så länge Swansea befinner sig på övre halvan lär näste manager gå säker, men det är onekligen inte alltid en lätt uppgift om man ser till The Swans historia, storlek och spelartrupp. Ja, och inte minst, den stenhårda konkurrens bland klubbarna som aspirerar på att utmana de rika som prenumererat på toppositionerna i så många år nu. Ibland kan det krävas en dipp i ett framgångsrikt och långsiktigt lagbygge. En kamp i de nedre regionerna är annorlunda och kan ge oerhört nyttig erfarenhet inför framtiden. Garry Monk fick dock inte möjligheten att leda sitt Swansea genom dippen.

Du måste vara inloggad för att lämna en kommentar Login