AFC Bournemouths bästa tid är nu

Uppvuxen i Buster-generationen och med Max Lundgrens böcker om Åshöjdens BK fortfarande i färskt minne har präglat många 60- och 70-talister. Men Eddie Howes Bournemouth överträffar all gammal fiktion med råge.

Lilla Åshöjdens BK som mot alla odds klättrade upp genom divisionerna och tillslut nådde nästan ända fram till allsvenskan. Men bara nästan, för hela vägen hade varit så pass osannolikt att det inte hållit som fiktion. Då. Åshöjdens huvudpersoner – bröderna Jorma och Edward Engmark – blev sedan proffs i Everton FC. Inte i böckerna, men väl i serietidningen Buster någonstans runt 1983. Och samtidigt hade först Swansea tagit sig från den allra lägsta divisionen upp till en sjätteplats i högstaserien för att följas av Elton Johns Watford, vars bedrift sträckte sig till en andraplats och en FA-cupfinal. Undrens tid var här och verkligheten överträffade fiktionen och med ens kändes Åshöjdens kval till allsvenskan inte lika imponerande. Ingenting var längre omöjligt.

Slog ut Manchester United

Samma säsong som Watford gick till FA-cupfinal (förlorades mot Everton, dock utan Jorma och Edward Engmark…) bidrog även AFC Bournemouth till att göra det omöjliga möjligt, när de slog ut regerande FA-cupmästarna Manchester United tidigare i turneringen. Sydkustlaget leddes på den tiden av en lovande manager vid namn Harry Redknapp som 1987 skulle ta laget till andradivisionen (nuvarande The Championship). Högre än så hade klubben aldrig varit och skulle heller aldrig nå under 1900-talet.

Boscombe F.C bildades 1899. Det var en ombildning från Boscombe St. John`s Lads Institute FC, vilka bildades 1890. Runt 1910 kontrakterade laget sin förste professionelle spelare vid namn B. Prenton och fick dessutom ett långtidskontrakt på ett stycke mark i Kings Park av landägarfamiljen Cooper-Dean. Namnet på hemmaarenan blev därmed Dean Court och har så varit tills nyligen då den av sponsorskäl egentligen kallas Vitality Stadium. Nära beläget arenan finns en del körsbärsträdgårdar, vilket kan ha varit upphovet till smeknamnet The Cherries, men även klubbfärgerna kan ha spelat roll. Deans Court må vara en gammal arena, men stor är den inte och en kapacitet på blotta 11 700 åskådare är en kraftig hämsko ifall Bournemouth har större mål än att klara sig kvar i Premier League under några säsonger.

Likt många lag före ändrade klubben 1971 tröjfärg från röda tröjor med vita ärmar till röd- och svartrandigt, efter inspiration av klassiska AC Milan. Leeds United hade tidigare ändrat sin tröjfärg till helvit inspirerade av Real Madrid och ännu tidigare hade Burnley FC inspirerats minst lika starkt av förkrigstidens giganter (före första världskriget) Aston Villas dräkt. Syftet har alltid varit att iklä sig en framgångskänsla som ska riva mentala och traditionsbaserade hinder. Det funkade för Burnley och Leeds, men det är nog först nu som Bournemouth kan hämta hem effekten av tröjfärgsbytet.

Nytt namn igen, konkurs och Eddie Howe

Redan 1923 bytte laget namn igen. Denna gång till Bournemouth and Boscombe Athletic Football Club. Men det var först 1972 under manager John Bond (som sedan skulle lyckas i Norwich och misslyckas i Manchester City) som namnet AFC Bournemouth blev verklighet, ungefär samtidigt som tröjfärgsbytet och laget var redo för den moderna verkligheten. Under samma period dominerade en viss Ted MacDougall med sitt målskytte. Han ska bland annat ha gjort nio mål i en 11-0-seger mot Margate 1971. Men förutom en gyllene era under Harry Redknapp, lyfter det aldrig för Bournemouth som förblir ett lag för de lägre divisionerna och ibland på gränsen även där.

I februari 2008 hamnade klubben under administration (en något lindrigare form av svensk konkurs) på grund av alltför stora skulder. Poängavdrag ledde till nedflyttning till League Two. Strulet med skulder och ägarskap fortsatte och det blev ytterligare poängavdrag. När före detta spelaren Eddie Howe tog över var laget hela tio poäng bakom näst sista laget i League Two. Vid blott 31-årsålder fick Howe en nästan omöjlig uppgift – rädda laget kvar i den professionella fotbollsligan. Efter en osannolik upphämtning klarade man kontraktet i sista hemmamatchen säsongen 2008/09, tack vare 2-1 mot Grimsby Town tio minuter innan slutsignalen. Målet gjordes av klubblegendaren Steve Fletcher. En annan legendar var målspottaren Dickie Dowsett som härjade under 50- och 60-talen. Faktum är spelaren som nickar bollen på klubbens emblem, ska vara Dowsett, eller åtminstone en hyllning till honom.

Ägarsituationen var löst och redan påföljande säsong tog Howe laget till Play off för att ta steget till League One. Huddersfield blev dock för svåra och Howe drog till Burnley FC för nya utmaningar. Tiden efter Howe blev dock allt annat än bra och han var tillbaka i slutet på 2012 och därefter har det gått som tåget och nu är laget i Premier League. För första gången någonsin i ligans högsta division och dessutom med bravur, då man vann The Championship ifjol. Undrens tid är inte förbi och AFC Bournemouths bästa tid är nu.

Du måste vara inloggad för att lämna en kommentar Login